jennyhakansson

Allt går åt helvete någon gång, men är det värt att må så dåligt?
Allt är jobbigt och jag vill inte ha det såhär, men det var nog bäst att det blev på detta vis.
Jag saknar dig och gråter hela tiden, jag vill va med dig, krama dig och bara ligga i din famn.
Saknar allt som fanns omkring mig, känns som att jag tappat min ena halva i livet, och ändå ska du vara såhär.
Väntar på att få eget boende i hoppet om att gå vidare, mamma säger, när du mister en står tusen åter.
Men vill jag ens träffa någon annan?
Jag har aldrig varit kär förut och aldrig känt såhär, vad gör man?

Livet går vidare, någon annan ser sin chans. I framtiden är allt bra!










Vem försöker jag lura?